Men jobbigt också, jag har en liten sänka och saknar min lillebror något så fruktansvärt mycket just nu, jag har nog förträngt sorgen ganska mycket mer än vad jag själv har insett på Nya Zeeland... Bara en sån liten fånig skitsak som att jag inte har kunnat köpa någon souvenir åt honom eftersom han inte finns här längre gör ont :(

Men jag ska stanna till vid graven på vägen hem och tända ett ljus och kanske lämna en fin blomma.. Snart har han varit död i 9 månader... En evighet som både känns som så länge sen och så nära inpå samtidigt.

Det ska bli underbart att få träffa resten av familjen och lite släkt också i vilket fall... Och en hel del efterlängtade vänner och bekanta i Uppsalas valborgsvimmel :)