En hel månad utan världens bästa bror...

Idag har det redan gått en hel månad sen du försvann, jag kan inte och vill inte riktigt förstå det...

Jag drömde om dig inatt, och vaknade till en enorm tomhet när jag insåg att du inte finns kvar längre... Trots att jag precis drömt att vi umgicks, jag hörde ju din röst så tydligt!

Jag skulle egentligen bestiga Kebnekaise men när jag såg att du satt ensam i arresten av någon anledning så gick jag och köpte en stooor godispåse istället, sen umgicks vi och hade det jätteskojigt... Och du var så Du, du var så levande... Jag saknar dig som tusan, jag vill inte att du ska vara borta...

Det är så sjukt hur jag kan vara på jättebra humör, och sen är det som att få en enorm käftsmäll, när känslan av att du är borta slår till igen... Det är som att en enorm dunkande tomhet breder ut sig på nolltid i hela kroppen och tårarna kommer rusandes. Igen.

Jag tycker att jag ser döden överallt, det känns som att vi människor är så bräckliga och kan försvinna så enkelt... Det räcker med att någon annan sätter sig i en bil onykter så kan det innebära döden för en människa som kanske är på väg hem till sin mamma och pappa... Det räcker med att ramla ur ett fönster för att man somnat där onykter så kan allt vara slut... Det hörde jag av en vän för bara ett par dagar sen, det var en kille som hade somnat full sittandes i fönsterkarmen och trillat ut på gatan, tre våningar längre ner.. Hur meningslös är inte en sån död?

Lika meningslös som din Simon, jag kan inte fatta att du som alltid varit så mycket, så levande, inte finns längre?

Vart är du nu? Har du det bra, är du ensam?

Jag hoppas att du har det jättebra... Jag måste tro att du har det jättebra♥

Jag saknar dig så enormt mycket och tänker på dig, det var bara det jag ville säga... Jag hoppas du vakar över mig♥

Älskade kusin, Jag saknar honom oxå <3Det är konstigt och så sjukt jobbigt att kroppen, hjärnan gör som den gör. Ena minuten lever man ett lyckligt liv med små enstaka problem, tills man inser igen att en person man älskar så mycket är borta. Många önskar att dom hade kunnat gjort något, och det gör verkligen jag med. För det här var inte er familj, vår släkt, hans vänner.. värda. Framförallt inte han.

Jag ser honom överallt, det är väl ett sätt att bearbeta, sakna. Jag önskar jag kunde ta din smärta, om så bara för en stund. jag lider med er varje dag, natt och det kommer jag göra livet ut.<3

Det känns fortfarande för stort, overkligt. Jag somnade gråtandes igår kväll, lyckades inte stänga av tankarna.. Han var ju så levande.

Jag saknar honom också.



Vilken fantastiskt mysig bild<3 Den var så Simon <3

Vsg säger juh bara sanningen =D<33

& taack så mkt ^^^^,