Jag hade en gång en dröm..
Jag hade en sån fin dröm imorse om Simon så jag grät jättemycket för att jag vaknade... Det var liksom en tröstande dröm på något vis, jag kände mig tröstad när jag vaknade.. Jag skrev ner den i word nu när jag kom hem från skolan, det jag minns av den.. Jag vet att det var något mer som hände innan de började men det minns jag inte nu=( Här kommer den i alla fall:
"Du var i en stor och hög vit garderob med guldhandtag, högst upp ovanför den pinnen där man hänger alla kläder.
Det hängde fullt av kläder på pinnen, jag kunde inte se vad som fanns bakom, om det var en vägg eller om det var öppet hela vägen upp. Det var inte en vanlig garderob, jag bara visste att det fanns som ett stort hus bakom, man kunde höra vardagsljud som mumlande röster och någon som flyttade porslin, kanske dukade ett bord? Jag fick känslan av att det här bara var en utgång därifrån, eller en utkikslucka typ.
Det var så pass lite utrymme kvar så vi såg bara dina axlar och huvud.
Det var jag, Linda och mamma och pappa som var för att prata med dig, du skulle förklara om varför du tog livet av dig.
Du berättade att du råkat få se livets väv, den väv som förklarar hur livet funkar och vilket mönster det följer. Därför ville inte ”de” att du skulle få leva längre, det är en hemlighet som ingen människa får veta… Jag såg en av klänningarna som hängde i garderoben, den gick i svart och rött och jag visste att den symboliserade livets väv, kanske till och med var den fast maskerad.
Efter ett tag skulle vi gå, jag vet inte om du sa att du var tvungen att gå eller om vi bara hade pratat färdigt.
När vi skulle gå så lämnade jag garderobsdörren på glänt, så du inte skulle känna dig instängd och ensam…"
Kommentarer
Trackback
