Nu sitter jag här efter en spännande och väldigt lärorik vistelse hos maoriklanen Ngati Koata här i Nelson. Vi blev förberedda av vår lärare Mike igår innan vi åkte iväg till marae (marae är områden där maorier bor) och Mikes klan.
Det vi fick vara med om, hälsningsceremonin, heter Powhiri. Den består av sju olika steg (i olika ordning för olika klaner) som leder in till det heliga huset, Kakati heter deras heliga hus. Man måste vara inbjuden eller ha en speciell anledning för att få komma in i byn=)

1. Wero - challenge. I vårat fall kom krigaren Patriki och dansade och hoppade och frustade framför Klas innan han lade en sten på marken, för att ta reda på om besökarna kommer i fred eller för att slåss. Klas plockade upp stenen vilket innebär att vi kommer i vänligt syfte.

2. Karanga - Call of our mothers. Kvinnorna i byn kallar på de kvinnliga besökarna med en sång, då får alla börja gå in mot byn på stengången. Halvvägs stanar man och ägnar en tanke åt någon älskad som dött och något man gjort med den personen.. Det var en lite jobbig men fin stund=)

3. Whaikorevo - speeches. Värdarna, maorierna, börjar med ett tal och sen höll Mike ett tal på maori för vår sida så att säga.

4. Waiata - song. De som var där för att välkomna oss sjöng en jättevacker sång och vi svarade emd Den blomstertid nu kommer. Lät ganska fint från vår sida också faktiskt!

5. Koha - gift. Gästerna ger en gåva för att visa tacksamhet, vi gav guldmynt.

6. Hongi - greeting. Det är en maorihälsning där du först skakar hand som vanligt och säger Kia Ora (hej, tack, snälla), sedan lutar sig båda fram och pressar näsa och panna mot varandra. Lite intimare än vi svenskar med våra trygga avstånd är vana vid!! :D

7. Kai - food. Detta är den sista avslutande delen i Powhiri där man delar mat från båda kulturerna för att ta bort den sista främlingsskapet och ta bort Tapu, det heliga tillståndet man är i under Powhiri.

Väl inne i marae så fick vi sova i deras heliga hus, Kakati, vilket jag tyckte var jättehäftigt! Hela huset är uppbyggt efter deras förfäder, och döpt efter en av dem. Inne i huset finna det pelare länga med väggarna som föreställer förfäder som åstadkommit något speciellt och som kan läsas typ. Man kan läsa dem genom att se på hur de ser ut i ansiktet, vad de har i händerna/mellan fötterna och vad de står på. På så vis ser man vad de gjort, vilken rang de hade i sällskapet och att de funnits på riktigt. Superhäftigt!!

Vi hade också en session om maoritatueringar, "Muku" som de endast får skaffa om de är 'ldtsa barnet eller har en speciell rang (fattade jag det som).. Så sjukt intressant! Mike har också en kusin som tatuerar så vi fick hans nummer. Han kan nämligen göra speciella, personliga maoritatueringar åt oss beroende på vad vi berättar om oss själva, vad vi har varit med om och så vidare. Jag funderar starkt på att skaffa en! Antingen på undersidan av vänster arm eller på utsidan av höger vrist. Kanske. Vi får se!

Det har varit sjukt intressant att få vara i marae och skrapa på ytan till deras kultur och få se lite av vilka de är och veta lite av deras historier.. Jag vill eveta mer!! Imorgon ska vi ut och åka med Mke här i Nelson och få veta mer om deras historia tror jag. Skoj skoj!!!