Dagen blev lite annorlunda mot vad jag trodde igår när jag skrev att vi skulle chilla och gå ut på en pub haha... Sophie ringde när vi höll på och gjorde oss iordning för att gå ut, Kyle hade sms:at henne och frågat om hon och ev några till i klassen ville med och rädda de grindvalar (även kallade pilotvalar) som hade strandat på Farewell spit stranden, allra längst norrut på sydön...
Så jag och Frida hakade helt impulsivt på och hade därefter 20 minuter på oss att packa ner varma kläder, lite mat och övernattningsgrejer, vilken otrolig upplevelse tänkte vi!
Jag, Sophie, Frida och Robin hakade på från klassen, sen var vanen full eftersom Kyles kompis Harley skulle med också... Två timmar senare kom vi fram och då var det för mörkt att rädda valar så vi slog upp tälten och chillade med en varsin öl i vanen innan det var dags att sova... Jag delade tält med Frida och fick kasta kläder på henne imorse för att hon skulle sluta snarka hahahahhaha, stackars Frida:D

Imorse vid sju så packade vi ner tälten och gick ut tillsammans med de andra volontärerna som var på plats för att kolla läget. 25 grindvalar hade flutit in och blivit strandade när högvattnet drog sig tillbaka, bland dem en massa bebisvalar! Och det är inte de största valarna vi pratar om nu, grindvalar blir mellan 4-6 meter långa ungefär... Otroligt vackra är de:)
Vi fick dra på oss våtdräkter och våtstövlar och gemensamt försöka med att täcka valarna med lakan som vi blötte ner för att dels svalka dem och dels skydda dem mot solen eftersom de är svarta. Vi fick också försöka att välta dem rätt så de låg bekvämt på mage istället för på sida, som vissa hade hamnat... Gräva gropar med händerna under fenorna också för att avlasta tyngden på dem. Och akta oss för stjärtfenorna eftersom de är så starka, så får du en sån på benet är det med ganska hög säkerhet brutet sen!
Vi var ut vid sju på morgonen redan som sagt och högvattnet förväntades inte komma in förrän runt kl 12-13, det var hemskt att se dem lida så! Som den lilla bebisvalen som låg bredvid sin mamma och bara sprattlade för att den var så rädd... Jag gick typ omkring med en stor klump i halsen hela tiden och var på vippen att börja gråta... Det var så sjukt synd om dem! Men det var bara fortsätta och vänta in tidvattnet...

När tidvattnet väl kom så gick det också fort, plötsligt så bara strömmade allt vatten till i princip... Valarna började piggna på sig när vi öste dem med friskt havsvatten så de skulle känna att de snart var på väg hem igen, och jäklar vad de började prata med varandra!!! Det lät nästan som att de sjöng, det kanske de gjorde...
Vi fick order att hålla kvar valarna på plats även om de ville försöka simma bort så att de valar som låg högst upp mot stranden också skulle hinna piggna på sig så alla skulle kunna simma ut tillsammans som en flock. För det är antagligen därför de flöt in inatt igen, trots att folk räddade dem igår, för att de saknade delar av flocken och ville leta efter dem...

Jag ska säga, att det är inte lätt att hålla fast en val på 5 meter som inte vill annat än att simma ut till havs igen! Det är det coolaste jag har gjort någon gång, de är så starka och häftiga.. Jag känner mig så sjukt privilegierad som har fått vara med om detta och få vara så nära en val och verkligen rädda den till livet!
De är väldigt vänliga med folk i vattnet i alla fall, jag fick ta tag i ena framfenan och styra "min" val mot resten av flocken för att de skulle kunna simma ut tillsammans... När han/hon blev för ivrig och ville simma iväg så kunde jag bara ställa mig framför med två händer på nosen så var den still! Hur underbart som helst... Det enda läskiga var alla stjärtfenor som började slå omkring i vattnet medans folk började styra ihop valarna tillsammans... Det var nära att jag fick en smäll ett par gånger men det gick bra!! Vi fick vänta ett bra tag i vattnet medans högvattnet bara steg och steg, för det var en flock valar på väg in utifrån, så de kunde sammanstråla så alla kunde simma ut tillsammans och slippa simma in och leta efter flockmedlemmar...

Till slut fick vi äntligen släppa dem och det var så häftigt!! De verkligen simmade ut och mötte upp resten av flocken och sen cirkulerade de där ett bra tag och antagligen bara hälsade på varandra... Så sjukt häftigt!! Jag önskar jag hade bilder på det yckliga slutet, när vi håller i dem medans högvattnet steg och sen när vi släppte dem... men min kamera är inte vattensäker så jag ska kolla om volontärerna från Project Jonah fick några bra kort på just den biten.. Jag har bara bilder från de hemska timmarna när vi sprang med vattenhinkar och grävde med spadar och bara händer för att de skulle få det lite bekvämt medans vi väntade in tidvattnet...
Alla 25 av de vi hade hand om på vår fläck av stranden överlevde, men jag hörde att tre av valarna på det andra stället längs med kusten hade dött... Hemskt:(

Nu är jag i alla fall hemma i lägenheten igen, med nya minnen som verkligen kommer finnas kvar resten av livet! Det känns nästan redan lite overkligt att det bara är ett par timmar sen vi kämpade för att valarna skulle få komma hem till havs igen... Och det känns smått otroligt att jag med mina bara händer har hållit fast en grindval på ett par ton från att simma ut till havs! Och dessutom klappat den, tagit hand om den, styrt den rätt, sett den i ögonen, fått vatten på mig från blåshålet som verkligen smakade och luktade val haha... Vilken kick!
Nu ska jag försöka smälta det här, jag har duschat av mig vallukten som inte var alltför angenäm och hunnit landa i alla fall... Imorgon börjar en ny vecka med nya äventyr;)

Här är länken till tv reportaget om när vi var där idag... Jag är nånstans bland alla människor men syns inte!
http://www.3news.co.nz/Anxious-wait-for-whale-rescuers-as-low-tide-approaches-/tabid/1216/articleID/197325/Default.aspx?sms_ss=facebook&at_xt=4d4e33bd766bd65c%2C0