Det är soligt och molnfritt, precis lagom temperatur för att man ska piggna till.

Vänern är så himla vacker i solljus, jag får lite ro i själen av att se så djupblått vatten=)

Det är konstigt hur nära känslor kan ligga varandra egentligen, jag kan vara så himla glad och tillfreds när jag är ute och går, bara för att i nästa stund bli ledsen och sakna Simon jättemycket...

Jag funderar jättemycket på vart han är, om han är medveten om oss som han lämnat och hoppas att han har det bra... Är det så att vi stannar i den här världen eller försvinner vi nån annanstans?

Mycket tankar finns det, och mycket saknad...