Jag sitter hemma hos Anders och försöker jobba på redovisningspresentation av LiAn tills måndag men det går inte så bra...
Simon dyker upp i mitt huvud och det gör ont, jag saknar honom så jag inte vet vart jag ska ta vägen..
Att jag sitter och lyssnar på
Camela Leierth:s musik på Spotify gör kanske inte saken bättre, jag älskar hennes musik men den är väldigt sorglig... Tack Linda för att du fick mig att lyssna på henne, den är lite tröstande samtidigt♥
Jag sitter och tänker på allt som utmärkte Simon, det går aldrig att få tillbaka och jag blir så arg!!!!
Men jag kan inte vara arg på Simon, jag är arg på att det aldrig verkar finnas någon ände på skiten som min familj får utstå... All sorg och smärta, är det någon som testar hur länge vi ska orka stå ut innan vi ger upp?
Har vi gjort något ont som gör att vi förtjänar det här?
Simon brukade alltid sno min mobil på min födelsedag när jag bodde hemma, och så slog han in den i presentpapper och gav tillbaka den när jag fick frukost på sängen av familjen... Såna småsaker som var internt mellan oss som bara är borta, som aldrig kan bli ersatt på något som helst vis..
Så jäkla dryg, och så jäkla svårt att motstå att älska honom♥
Hela jag känner mig som en gumma på 70 just nu med sorg i själen, problem med både knän, fötter och magen, och på det en redig infektion i en krånglande visdomstand.. Den ska jag iaf fixa imorgon så då blir det lite bättre kanske=)
Vissa dagar gör jag allt för att slippa tänka på dig Simon, förlåt för det! Jag sysselsätter mig och fokuserar på annat för att slippa vara ledsen ett tag, för att slippa smärtan.. Men det betyder inte att du inte är med mig hela tiden♥
Jag och Simon i höstas när jag var hem och hälsade på till Fars dag♥